I'll go through all this before you wake up...

Jag gör allt för att förstå. Att kunna ta in alla intryck, känslan av att du faktiskt ligger bredvid mig. Universum har lagt sig till rätta igen. Det är så varmt, och det är feber, panik, kärlek och frustration. När jag lägger min hand på ditt bröst så blir den alldeles blöt. Därinne är det ett virrvarr av mörka skuggor, som bildar ett skal. Skalet är så hårt, och min hand är så liten, men jag försöker tänka att det strålar ljus ifrån den. Som solen när den spricker upp en åskhimmel. Jag vill så gärna nå fram, och när orden inte längre räcker, vad ska jag då ta mig till?

Under natten så brister det flera gånger. Jag är så varm men vill inte flytta på mig, jag vill ligga där för alltid nära dig. Jag kvider av smärta som är både feber och sorg, och när jag känner och hör hur du försöker lugna mig så är det som att du är tillbaka. Ett bevis på att min kärlek finns kvar. Det som är så rent och ljust, att vilket mörker som än må komma så kommer det aldrig lyckas döda den.
En kärlek så stark att det spelar ingen roll vilka trauman det senaste dygnet gett, eller vilken hosta eller hals som värker, bara att komma så nära som möjligt finns. Och när jag känner dina läppar mot mina så är det som att ingen annan någonsin varit där, för de är ju gjorda för mig.

Jag vet inte hur många gånger man måste falla, eller hur länge man ska hänga alldeles vid ytan så det är knappt att man klarar sig. Jag faller medan du hänger kvar. För varje ögonblick vi spenderar ihop så tappar ett finger greppet, och för varje stund vi är isär lyckas det greppa igen. Men om du faller ner till mig, så är det inget avgrundsmörker som väntar. Du kommer inte landa hårt. Du kommer landa på någonting nytt, och det kommer finnas ljus överallt som kommer guida dig rätt. När du inte ser dessa ljus, så kommer jag tända dem åt dig. När du inte orkar följa vägen, så kommer jag hålla dig i min famn tills du finner styrkan igen. Jag kommer alltid gå bredvid dig, jag och två små ljus som springer längst våra ben. De vet också vägen, för dem finns ingen annan, så du behöver aldrig oroa dig för att gå fel.

Hela min säng luktar du, och jag ligger med din-shirt i mina händer. Jag har gråtit så mycket men tårarna kommer i alla fall. Tar det aldrig slut? Så fort du gick började universum skaka igen, för jag vet inte om mitt ljus räckte till. Om mina kyssar, mina händer fick dig att se någonting. Att om de tillsammans med mina ord lyckades skapa den bild jag vill att du ska se, som visar hur det skulle kunna vara.

Du och jag, tätt ihopslingrade. Fridfullt. Lugnt. Tryggt. Det kommer alltid finnas skuggor som vill krypa fram, men de får stå tillbaka för ditt och mitt ljus. Det är så mycket starkare än det. Våra händer ihopflätade, som kramar så hårt och talar sitt eget språk. Att vilja vara någon så nära att man blottar allt för det spelar ingen roll längre. Jag vill att du ska se mig. Jag ser dig. Och du är så fin. Låt det vinna, låt det andra dö.

...so I can be happier
to be safe up here with you