LA DAME NOIRE

2010-09-13T15:10:00.003+02:00

most of us would say: find out what makes you happy and pursue it. but wouldn't it be nice if it would be: find out what makes your life miserable and stop doing it.

By blood and by me I fall when you leave so tell me when you hear my heart stop you're the only one that knows

2010-09-13T14:05:00.001+02:00

So when you feel like it's all pretend then you look into my eyes

2010-09-13T10:20:00.005+02:00

I fredags när jag var på väg hem från Falun smått uppriven så kom jag och tänka på en annan gång jag lämnade Falun VÄLDIGT uppriven. Jag, Elli och nån mer var hemma hos Gisela och tittade på film, vi snackar alltså 2006, och det är bara dagar tills jag och Elli ska flytta till Stockholm. Jag känner hur jag bara vill gråta så jag bestämmer mig för att avlägsna mig snabbt och går genom Falun bölandes, ringer mina föräldrar som snälla som de är kommer och hämtar mig. Sitter i baksätet och fortsätter bölandet, då pappa bah, från ingenstans: "Är det för att Elli är i lag med den här Gisela som du är så ledsen?"
Då slutade jordklotet snurra. Det var så befängt att jag bah "Va? NEEEJ!" och slutade gråta helt tvärt. Lilla pappa, vad fint att du försökte reflektera över mitt kärleksliv i alla fall.

Vilket också påminner mig om den gången då jag "råkade få min cykel stulen" (R.I.P. Cerise, jag kommer alltid älska dig). Jag visste att det var bäst att informera mamma om "den lilla olyckan", men givetvis så ringer pappa upp på Ellis hemtelefon. Följande dialog utspelas:
"Elinor"
"Ja, hej, är Ellinor där?"
"Ja, det är Elinor"
*tystnad*
"Har du...nån annan Ellinor där?"

Och allt detta får mig också att minnas när jag "blev jagad" av min svåger...Roger och alla andra fantastiska upplevelser 2006. Den kommande hösten har lite samma bitterljuva känsla, man har verkligen ingen aning om vad som kommer komma och det är prövningar, vägskäl etc. Jag tänker på alla onsdagar på Connection med Tommy, alla torsdagar då han och Elli var bakis på jobbet och jag kom ner så käkade vi chokladtårta. Eller när jag missade Carola på Best of Brands i Sickla p.g.a. Elin Herrey (FAN INTE OKEJ!). När vi lämnade Sickla för Södermalm och jag började promenera överallt så jag skulle lära känna stadsdelen som kom att bli mitt hem. Gud, så jag älskar den. Alla gator man promenerat med ångesten hängandes över en som ett trasigt svart lapptäcke, men som man fyra år senare blivit av med. Den där 21-åringen känns så påtaglig just nu, jag måste bara påminna henne om att hon är fyra år till.

När jag flyttade till Stockholm och åkte över Danviksbron så la jag märke till några färgglada hus på en klippa, och jag minns att jag tänkte, tror till och med att jag sa "där vill jag bo". Jag bor där nu, jag kanske kommer gå från en 1:a till en 2:a, till en "vuxenlägenhet". Men jag visste bara att jag skulle hamna där när jag satt på buss 401 till Sickla Strand. Varje dag såg jag dem när jag skulle åka till skolan ute på Kvarnholmen. De var i mina ögon perfekta, hela miljön var så otroligt tilltalande för mig. Nu sörjer jag att det också tyvärr blivit en plats fylld av ångest, men jag tänker på det där lapptäcket som hängde över mig på alla Söders gator, att jag ska förstöra det igen som jag förstörde det en gång förut. Ingenting ska få ta ifrån mig min drömplats, stället där jag ska vara. Jag kan inte ta ifrån Bastian och Chubby deras storhetsvansinne om att de äger den lilla parken utanför min uteplats, alla promenader i Sjöstaden som leder till Nackareservatet. Jag känner mer för Nacka än vad jag någonsin gjort för min hemstad, och om jag inte hamnar i ett stenhus i Montenegro så hoppas jag att det är där jag så småningom kommer landa. Jag ser en jugend-villa i Sickla framför mig, det må vara långt borta idag men Danviksklippan är ett bevis på att det går. Eller typ en lägenhet med terrass vid Järla sjö, jag är inte så jävla kräsen.

2010-09-13T10:00:00.002+02:00

3 dagar sen vi pratade på riktigt
45 dagar sen jag visste något alls
45 dagar som river på min insida och som får mina ögon att svämma över
45 dagar som jag önskar aldrig hänt
45 dagar som jag längtar tillbaka

And it hurts with every heartbeat

2010-09-10T11:07:00.001+02:00

Det bästa hon gjort.

2010-09-10T10:52:00.000+02:00

just say one true thing like you mean it

I bet you think it's better on the inside there with them we're better off outside looking back in I know you think you're lost but you think again

2010-09-09T13:42:00.002+02:00

Hey little star don't be afraid we all fall apart and make mistakes

2010-09-09T13:23:00.006+02:00

JAG DÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖR. Ska kolla lägenhet nästa vecka, ny medicinering - nytt liv! 50% chans att jag kan få en normal kemisk sammansättning i huvudet, vore inte det helt fantastiskt? Undrar vad jag kommer prata om då? Det är ju skitläskigt, men samtidigt så fascinerande hur jag kommer påverkas av den. Den största skillnaden för de flesta verkar vara att fenomenet "1000 röster i huvudet utan att lida av schizofreni"-försvinner (jag lider alltså inte av schizofreni). Man kan alltså sortera tankar, och slipper ett konstant flöde av tankar som förblir "ofärdiga". Den där frustrationen att alltid ligga tio steg före kanske kan dämpas så man inte behöver slå sönder möbler med foten under bordet längre. Eller så kanske jag inte pillar sönder servetter, kläder, hår...och kan finally kanalisera min kreativitet igen. Har så mycket bilder i huvudet att jag börjar känna mig som en bildbank.

Jag kanske kan kolla mig i spegeln och tänka; "den potentialen du alltid ser i alla andra, nu har du fått ett verktyg att vårda den hos dig själv istället".

Typ drömscenario, men vad finns det för alternativ än att drömma? Affirmera, ha lite flyt. Lite dopamin-flyt.

I swear to tell the truth and other stories

2010-09-09T10:59:00.002+02:00

Carolina Gynning har alltid fascinerat mig. Inte den ytliga sidan av hennes person, däremot hennes "konstnärssjäl med tillhörande ångest". Till och med så pass att jag uppskattar många av hennes tavlor. Det är så uppfriskande hela grejen att denna människa faktiskt skapar dessa konstverk, och att jag ändå kan beskriva vissa av dem som fantastiska.
Sen har vi då maktstrukturen kring konst inom Sverige. Vem får credd? Det vanligaste exemplet är väl Ernst Billgren. Vem uppskattar, på riktigt, hans konst? Det känns mer som att han är sin egen hype. Gynning har givetvis ett ansvar för sina PR-strategier, men samtidigt så ser jag inte hur någon kvinnlig konstnär i Sverige bara kan få det erkännandet som Billgren utan att ta till drastiska åtgärder. Personligen väljer jag Gynning framför Billgren, any day.

Undrar hur många av alla dessa konstnärer som får statligt stöd som är kvinnor? Jag kanske hittar svaret bara jag googlar det, men någonting inom mig säger att jag nog inte vill veta.

...

2010-09-09T10:21:00.001+02:00

DON'T FORGET!

2010-09-08T12:03:00.001+02:00

Vi måste hjälpa de galna i samhället!
Angående möblemanget så ja, jag är i Thailand...

I love you I love you I love you

2010-09-08T10:46:00.002+02:00

Min vackraste tröst, Bastian. Han lyssnar på allt, och när jag säger något han tycker är tråkigt så suckar han. För han vet, och så pratar vi varje morgon och kväll.

Mitt allt, Bastian och Chubby. Ibland vill Chubby också prata, men mest vill han pussas. Morgonmys i minst en halvtimme annars blir han skitsur.

If your soul was deep just like mine is then you would know not to give up

2010-09-08T10:04:00.003+02:00

Helt stört. Köpte nya underkläder (läs: BH:ar) igår. Ångestmoment deluxe för mig. Gick hur bra som helst (såklart), köpte en gudomlig kreation för sånt-där-pris-vi-inte-pratar-om och en vardaglig men fortfarande så vacker att man kan hänga den på väggen. Den stora chocken i detta var alltså inte själva bh-shoppandet, utan att jag numera har omkrets 65. Hajar ni? 65! Det är dock en mongo börta-storlek, eftersom den typ inte finns (särskilt i kombination med min kupstorlek) så allting måste sys in och greja. Palla.

Det är som ett skämt. Mina kroppsmått är ett skämt. Allt är iofs ett skämt nowadays. Gömmer mina revben i min nya svarta kashmir-tröja med dragkedjor från Modström. Behöver jag ens säga att the chihuahuas uppskattar kashmir lika mycket som jag? Svart tröja + vita hundar = bad kombo. Ska sy små kashmirtäcken åt dem i vinter när vi ska spatsera på Östermalm. Chubby insåg ju i somras att det var the place to be. Östermalmstanter + Chubby = sant.

Pratade med Peder igår, han är på väg ner till Spanien för att kolla på fastigheter. Efter vi lagt på så bad jag en bön om att han skulle hitta en fristad därnere, och det är så fint att han så gärna vill ha mig och vovvarna där. När Bastian inser att han kanske slipper vinter-Sverige några veckor så tror jag han kommer uppskatta det mest av alla. Måste skaffa chihuahua-pass. Sätta dem i karantän...? Ska göra dem till smuggelhundar så kanske de hajar att de lever chihuahua-highlife annars...

Jag är bara så väldigt tacksam över att ha så fina, äkta människor omkring mig. Att fastän jag varit så frånvarande i ja...flera år, så är alla fortfarande kvar och bara överöser mig med omtänksamhet och kärlek. Många av er ledsnade, men ingen av er gick. Och jag ska verkligen göra allt i min makt för att ge samma kärlek tillbaka, just nu blir jag överväldigad av minsta lilla och börjar böla av allt, men med lite mer tid så är jag back in business. Då ska jag vara en bättre Ellie, den som ni fann i början. Just det, jag heter Ellie, inte Ellei. *blick*

Every prophecy written of what's going to be all beginnings and endings they're about you and me

2010-09-07T09:47:00.006+02:00

Varje natt, samma tid. Alla dessa minnesfragment som plågar, eller som överöser en med kärlek. Jag vaknar och det gör så ont. Det är som att någon sticker in en kniv vid struphuvudet och sakta drar den ner genom bröstkorgen, för att vid solar plexus sticka in den extra djupt och vrida om. Jag försöker gråta men jag är samtidigt så trött att det går inte. Det enda som ekar i mitt huvud är ord, ord som bildar meningar som jag inte kan sortera rätt eller förstå. Vissa är så tydliga men jag vet inte var jag ska göra av dem. Vill bara ta telefonen och få det ur mig, så jag kanske kan få ro och kan somna om igen. Men allt jag säger kommer vara för döva öron. Jag kramar kudden och till slut blir allt bara en enda sörja, så mitt huvud ger upp. Ännu en gång.

Några timmar senare vaknar jag med samma värk. Men denna gång behöver jag inte genomlida den själv. Theodore har börjat följa sin brors exempel och kommer in till mig varje morgon. Jag gråter i hans päls medan Bastian tvättar mig ren. Jag berättar allting för dem, och att jag önskar så att allting var annorlunda. Att det fanns någonting jag kunde göra.

Men allting är bara illa ihoplindade nystan av tankar och känslor, som man bara lägger undan och låtsas om att de inte finns. Ett undvikande av dess tydligaste slag. Jag vill dra i varenda tråd för att få fram tanken, så jag kan bearbeta känslan. Men smärtan att behöva göra det själv är som att vara döende varje natt, för att slutligen dö på morgonen och sedan återuppstå under dagen.

Varför?

NEVER TOOK NO ADVICE NOT THE FOOLISH NOT THE WISE ALL THE TRUTH THAT I NEEDED WAS RIGHT THERE IN YOUR SMILE

2010-09-06T12:38:00.007+02:00

Jag vet inte. Jag vet inte. Jag vet inte.
Att någonting är oåterkalleligt är som att säga att ingenting går att förändra. Och allting förändras. Det beror bara på vilka insikter vi har, vad vi tillåter oss att tänka och känna. Om vår fasta övertygelse är att det är på ett visst sätt, att det är så det måste vara, så är ju bara sig själv man håller fast. Hur kan man vara fri om man låser sig vid en tanke att det är så det måste vara? När utgången, konsekvensen och priset är att fortfarande vara låst, men vid någonting nytt, och att man förlorar all den kärlek man fick och gav. Och all den kärlek som man var menad att få.
Att man låser sig till den grad att inga påminnelser i universum får en att tänka annorlunda, men att man fortfarande håller fast vid att man är fri.

Jag får ständigt påminnelser om att jag måste vidga mitt tankemönster, att jag aktivt måste sträva efter att förändra det. För det är så lätt att falla i gamla negativa spiraler, att tro man funnit en lösning fast egentligen så lurar man bara sig själv. Det är som en bakdörr vid den långa trappan, där man måste kämpa för vartenda jävla steg. När du tagit ett så kanske du faller tillbaka tre, men det går alltid lättare när du gjort det innan. Och framförallt, när du har någon som kan ta emot och som kan trycka på. Som ifrågasätter och gör det med välmening. Som inte köper allt snack rätt av, utan som med genuin omtänksamhet ger dig ärlighet.

Det behöver inte vara sant. Men det behöver inte det där vara heller. Vad är det som är sant? Det är någonting mjukt som är svart och rosa, som innehåller små doftpartiklar, som fortfarande framkallar någonting. Ett substitut för någonting som är på riktigt. Det lenaste du vet, som med händer kan besvara dig och berätta andra saker. Kanske sanningen, i alla fall för stunden. Tills huvudet har fått börja bestämma igen, följa den ram och övertygelse man byggt upp om att så ska det vara, för det är så det är.

Varför kan jag inte förstå att jag inte kan förändra det? Jag ska inte behöva förändra det. Jag borde vara självklar, inte bortvald. Jag borde också gå, då kanske du förstår.

Allting börjar bli så trasigt och fult, då finns det inte längre någon anledning för mig att stanna kvar. Jag läser min kärleksförklaring från maj 2009, vart tog det vägen? Det är bara så fel. Allt är bara fel.

AND WHEN IT LANDS WILL MY EYES BE CLOSED OR OPEN?

2010-09-01T14:36:00.002+02:00

I'll go through all this before you wake up...

2010-08-31T10:28:00.007+02:00

Jag gör allt för att förstå. Att kunna ta in alla intryck, känslan av att du faktiskt ligger bredvid mig. Universum har lagt sig till rätta igen. Det är så varmt, och det är feber, panik, kärlek och frustration. När jag lägger min hand på ditt bröst så blir den alldeles blöt. Därinne är det ett virrvarr av mörka skuggor, som bildar ett skal. Skalet är så hårt, och min hand är så liten, men jag försöker tänka att det strålar ljus ifrån den. Som solen när den spricker upp en åskhimmel. Jag vill så gärna nå fram, och när orden inte längre räcker, vad ska jag då ta mig till?

Under natten så brister det flera gånger. Jag är så varm men vill inte flytta på mig, jag vill ligga där för alltid nära dig. Jag kvider av smärta som är både feber och sorg, och när jag känner och hör hur du försöker lugna mig så är det som att du är tillbaka. Ett bevis på att min kärlek finns kvar. Det som är så rent och ljust, att vilket mörker som än må komma så kommer det aldrig lyckas döda den.
En kärlek så stark att det spelar ingen roll vilka trauman det senaste dygnet gett, eller vilken hosta eller hals som värker, bara att komma så nära som möjligt finns. Och när jag känner dina läppar mot mina så är det som att ingen annan någonsin varit där, för de är ju gjorda för mig.

Jag vet inte hur många gånger man måste falla, eller hur länge man ska hänga alldeles vid ytan så det är knappt att man klarar sig. Jag faller medan du hänger kvar. För varje ögonblick vi spenderar ihop så tappar ett finger greppet, och för varje stund vi är isär lyckas det greppa igen. Men om du faller ner till mig, så är det inget avgrundsmörker som väntar. Du kommer inte landa hårt. Du kommer landa på någonting nytt, och det kommer finnas ljus överallt som kommer guida dig rätt. När du inte ser dessa ljus, så kommer jag tända dem åt dig. När du inte orkar följa vägen, så kommer jag hålla dig i min famn tills du finner styrkan igen. Jag kommer alltid gå bredvid dig, jag och två små ljus som springer längst våra ben. De vet också vägen, för dem finns ingen annan, så du behöver aldrig oroa dig för att gå fel.

Hela min säng luktar du, och jag ligger med din-shirt i mina händer. Jag har gråtit så mycket men tårarna kommer i alla fall. Tar det aldrig slut? Så fort du gick började universum skaka igen, för jag vet inte om mitt ljus räckte till. Om mina kyssar, mina händer fick dig att se någonting. Att om de tillsammans med mina ord lyckades skapa den bild jag vill att du ska se, som visar hur det skulle kunna vara.

Du och jag, tätt ihopslingrade. Fridfullt. Lugnt. Tryggt. Det kommer alltid finnas skuggor som vill krypa fram, men de får stå tillbaka för ditt och mitt ljus. Det är så mycket starkare än det. Våra händer ihopflätade, som kramar så hårt och talar sitt eget språk. Att vilja vara någon så nära att man blottar allt för det spelar ingen roll längre. Jag vill att du ska se mig. Jag ser dig. Och du är så fin. Låt det vinna, låt det andra dö.

...so I can be happier
to be safe up here with you

KÄRLEKSBREV #5

2010-08-24T17:22:00.010+02:00

Måste köpa nya byxor, alla mina är för stora. Ett lyxproblem jag njuter av. Sorgligt men sant. Jag ska börja njuta av andra saker också, framförallt mig själv. Jag förstår inte hur jag kan ha ett sådant negativt filter angående min person. Vad fan har jag gjort som är så himla hemskt? Det är som en skuld som inte har något namn som jag burit på hela mitt liv som alltid lyckas lägga sig som en svart slöja över allt positivt som sägs till mig, OM mig. Jag är så väl medveten om det, har varit det länge men lyckas aldrig bemästra det. Det i sig blir en negativ spiral eftersom det ger upphov till ännu fler negativa tankar om mig själv. Om jag har insikterna, varför kan jag inte använda mig av dem? Varför hindrar jag mig själv, i allt?

Nu orkar jag inget mer. Jag vet att jag är begåvad, jag har skills, de är bara lite ringrostiga. Jag fattar inte varför det är så hemskt att jag gör fel när alla andra gör det, för det är bara så det är. Det vet väl vem som helst.

Bara den grejen med mina tavlor. Min mamma sa till mig sist jag målade att det är ju min skapelse, det finns inte ens något fel eftersom jag bestämmer hur den ska se ut. Jag kan inte göra fel! Ändå så kan jag aldrig släppa det. Fast flera människor tjatar på mig att de vill ha min konst på väggarna så ska jag ändå envisas med att säga "nej, men jag kan inte måla...". ÅÅÅH! Detta kan appliceras på ALLT i mitt liv, har jag insett.

Jag sitter vid köksbordet och ritar, mamma sätter sig mitt emot mig och säger: "Du som är så duktig på att rita, måla...allt med färg och form, du skulle kunna bli förmögen på det, varför gör du inget med det?"
Min reaktion? Gråt. Denna jävla sorg! Patetiskt. DÖ SORGJÄVEL!

Det positiva är att jag är ute ur mitt vakuum-tillstånd. Jag har varit som ett spöke i flera år, jag hade några månader förra året då jag delvis var mig själv (så som jag minns mig, ser mig själv) men sedan kom avgrundssorgen och lade sig som en hinna mellan mig och verkligheten. Jag har varit så avtrubbad, jag ÄR fortfarande avtrubbad men jag vill inte vara det längre. Det har varit tryggt, jag har delvis trivts i det, nu när jag tänker efter.
Jag vill göra saker som stimulerar mig, jag vill bli det jag en gång var fast med nya insikter. Jag vill tillåta mig känna att jag är bra på saker, att jag faktiskt kan dem och lära mig nytt. Man behöver inte kunna allt, det vore ju så nedrans tråkigt om jag redan hade all kunskap i universum. Fatta det, cp. Du är inte bättre än någon annan och inte sämre än någon annan heller. Du är du, och du är det enda du har. Bevisligen uppskattar flera kompetenta människor dig, så är du en sådan icke-tillförlitlig källa så kan du väl lyssna på dem.

Ja, jag är galen och väl medveten om det. Det är väl det enda som skiljer mig från majoriteten av jordens befolkning.

IF YOU DO ME RIGHT I'M GONNA DO RIGHT BY YOU

2010-08-24T14:19:00.003+02:00

KÄRLEK VID FÖRSTA ÖGONKASTET

2010-08-23T16:45:00.005+02:00

Theodore "Chubby"

Bastian

EVEN IF YOU WERE A MILLION MILES AWAY I COULD STILL FEEL YOU IN MY BED

2010-08-23T11:51:00.000+02:00

KÄRLEKSBREV #4

2010-08-23T11:08:00.002+02:00

Fördelen när hela ens liv raserats är att man måste ta tag i varje enskild del för att bygga upp ett nytt liv som man är nöjd med. För egen del så har jag tagit tag i min karriär, vilket kommer innebära stora förändringar i min tillvaro. Jag har börjat måla igen. Kreativiteten är inte vad den varit, men det väcker liv i mig. Jag har bestämt mig för att om jag får den större lägenheten som jag vill ha så tänker jag ta den, trots att det innebär en relativt kraftig hyreshöjning. Det känns rätt, för då kan jag ha en kontorsdel när jag inte behöver pendla samt att killarna kommer få mycket mer utrymme att härja på. Jag försöker att inte hoppas för mycket, man jag affirmerar i smyg allt jag kan för att det ska slå in. 51 ljuva kvm för mig och killarna. Så alla som läser detta kan väl be en bön för oss, Ellie and the chihuahuas. Snellarå.

KÄRLEKSBREV #3

2010-08-23T10:23:00.006+02:00

Jag har så svårt att acceptera att ingenting är statiskt, utan att allting ständigt förändras. Det är väl hela människorasens överhängande sorg, därför vi så gärna klamrar oss fast vid varenda trygghet som erbjuds oss, hur falsk eller äkta den må vara. Jag kan ändå bli sams med de här tankarna, men vad som ständigt bråkar i mitt huvud är flyktbeteende. Att man löser problem genom att låtsas om att de inte existerar. Att detta beteende är så starkt rotat inuti en, att man lämnar allt man byggt upp utan att blinka. Det är så starkt, att konsekvenserna av detta beteende inte spelar någon roll. Det spelar ingen roll hur många som går förlorade, vilken kärlek man kastar bort eller hur ont det gör, bara man inte behöver röra vid det som faktiskt finns inuti en. Jag skulle gissa på rädsla. En fruktansvärd stor rädsla om att bli lämnad. Att inte betyda någonting, att inte vara älskad längre. En rädsla som handlar om att förlora. Men vad är det man vinner på att fly? Det kanske för stunden är en enklare väg, en quick fix, att inte behöva fejsa de där demonerna, men du kommer ju aldrig undan. Är det något alla vet som borde ligga djupt rotat inom oss, så är det att vi aldrig kommer undan. Flyktbeteendet är ju i sig en konsekvens av något som tidigare skett, men som aldrig har kommit upp till ytan. Varför vill man leva så? Varför måste jag acceptera att det finns människor som väljer att leva så?
Det är en sådan grundinstinkt i mig att kämpa, att kämpa för det jag tror på, för de jag älskar, men vad kan jag göra om deras instinkt är att springa åt andra hållet? Det finns ingenting jag kan erbjuda som kan få dem att vilja stanna kvar, för de springer inte ifrån mig, de springer ifrån sig själva. Från de där demonerna som man kan hålla i schack små stunder i taget. Vad är ditt rekord? Hur länge höll du dem fast? Vad sa du till dem? Vad säger du till dig själv nu?
Jag kämpade, jag gjorde mitt bästa. Tror man ens på det själv? För konsekvensen av allt det här är ju att man aldrig kan vara ärlig, för hur ska man kunna veta vad som är sant om man aldrig vill känna något? För en känsla väcker en annan, och har man så mycket känslor inom sig som man tror man lyckats dölja (döva?) så kommer det förr eller senare brista. Panikångest är väl den vanligaste konsekvensen. En bra känsla kan bli dödad av hundra dåliga man tidigare gömt, för man kunde inte förmå sig att ta tag i dem. För hur gör man? Var börjar man? Hur ska man se sig själv? Vem är jag?

Du är den du vill vara. Och är man så otrygg i det så bär man ansvaret att förändra sin självkänsla, för när man flyr så flyr man ifrån sig själv. Man bär med sig någonting man inte vill vara. Och att någon ser det och älskar en för den man är, är väl den vackraste gåvan man kan få.
Det är en nåd att få sådan kärlek och ett brott att låta den gå.

COME LET ME LOVE YOU COME LOVE ME AGAIN

2010-08-23T10:19:00.000+02:00

KÄRLEKSBREV #2

2010-08-22T23:03:00.002+02:00

Det känns som att universum ställts på högkant och jag gör allt för att springa till toppen för att det ska vändas rätt igen. Men jag glider och faller...men känner plötsligt en tyngd på mitt täcke. En liten, mjuk kropp. Jag känner hur någon krafsar mot min hand, jag vänder handflatan uppåt och känner en liten tass trycka emot. Den säger "allt kommer bli bra, mamma" för jag vet att du förstår. Det gör så ont i mig att du ska behöva förstå, Bastian. Du är så mycket mer än vad ögon kan se, och jag önskar att du var mer som Chubby, för din egen skull. Jag vet att det är så mycket du vill säga mig, för du kommer alltid när jag mår som värst och lägger din tass i min. Du räddar mig, varje dag. Tack, min prins. Jag tackar alla allsmäktiga krafter för dig.

KÄRLEKSBREV #1

2010-08-22T22:48:00.002+02:00

Jag brukar aldrig ha radion på, men mina föräldrar ser det som ett utfyllnadsljud. Idag drabbades jag av detta faktum då någon önskar att höra "Annie's Song". För 1,5 år sedan var det den enda som snurrade i mitt huvud, och den blandades in i händelser som kom att bli mitt allt. Den var allt jag kände, ville och så innerligt önskade. "You fill up my senses..."

Jag grät och dog. Allt som är jag kastades tillbaka till den vackraste tiden i mitt liv, och lämnade mig där. Jag ville bli lämnad där. Få tillbaka vad som är mitt.

Mitt hjärta. Mitt älskade hjärta.

TOO BAD

2010-04-20T00:26:00.000+02:00

Jag har glömt av (dalmål) hur man skriver.

FEMBOT

2010-03-17T18:53:00.003+01:00

LISTEN AND LOOK AT THIS:

BATMAN AND ROBYN

ANGÅENDE ÅRETS MELODIFESTIVAL

2010-03-15T21:45:00.003+01:00

)=%#)%()#%)#)")€")#!)#)!(#)"(€)#%()#€8)(%/&€/%90#=€)=#)€=)=")=€)="(€%((#)!!#)=!#=")#="€?"?€)"?€"€`"`€="€
"€?")€=)#)%()?%#/(%€)/(/!?/°/?€/!=)?€//°)€/!)€`"/€"€`)"%#!!!!!!!!!!!!!!!!!111111ETT1111!!!!!!1111111ETT
DETTA ÄR VÄRRE ÄN LORDI!!!!!!!!!!!11111111

THIS YEARS LOVE

2010-03-14T21:56:00.002+01:00

Ett år sen jag var aspackad och omdömeslös. Det brukar sällan sluta bra - för min del (roligare för andra) - men den här gången så lyckades jag tamejfan. Sjukt nöjd med min insats såhär i efterhand.

E ♥ F

HIGHLIFE

2010-03-13T17:04:00.007+01:00

Idag vill jag dö. Dock inte en mördad-av-psykopat-inklusive-tortyr-död utan en fullt naturlig död i sviterna av njurbäckeninflammation (där antibiotikan ej hjälper och mina prover har skickats iväg för vidare analys), mens + mensvärk (en vecka försenad, kunde inte naturen kompenserat mig så jag slapp den här månaden eftersom jag inte har lite mensvärk...jag skenföder barn) samt att jag i detta tillstånd igår fick sitta i tre timmar och utföra tester, med en kudde som stöd (förnedrande), där jag b.la. fick göra olika formationer med nio klossar. Ovanpå detta har jag min vanliga psykiska stress som gjorde att jag grät i två timmar åt Saltön-melodin, fann den väldigt sorglig helt plötsligt. Jag hade också fått hem mitt exemplar av Djurens Rätts medlemstidning där det fanns en bild på en norrman som slog ihjäl en sälunge medan sälmamman skrek och försökte rädda den - då hulkade jag så jag tappade andan. Blev så arg så jag övervägde att resa dit för hämnd, dock hindrades jag av mitt fysiska tillstånd. Dessvärre. Nu ska jag samla ihop den lilla värdighet jag har och försöka finna nån glädje i Melodifestivalen. Good luck with that.

NIGHTYNIGHT DON'T LET THE...

2010-02-11T23:09:00.004+01:00

Eftersom jag är mörkrädd på det sättet som gör att jag måste sova med lampor tända, och om jag sover med någon så kan jag få för mig saker som att personen är nån av dem-vi-inte-pratar-högt-om (Blairwitch, Samara, The Gentlemens etc etc), så har jag lite strategier för att kunna somna. För det första - legalt knark. Det andra - någon tv-serie/film där det inte finns några som helst läskiga inslag, och som jag inte får för mig är läskigt. Ja, man kan ju tro att barnfilmer vore lämpade till ändamålet, men icke - fy fan vilka vider det ritats genom åren.
Det bästa är Sex and the City, så väldigt behagligt att somna till. Deras röster, musiken...helt klart den bästa "gör-mig-trygg-så-jag-inte-dör-Samara-döden"-tv-serien.
Filmer är inte lika bra, men det positiva med filmer är att man tar en som man redan sett så många gånger att man 1. vet exakt allt som händer = inget läskigt = en romantisk komedi 2. faktiskt försöker sova för man inte är intresserad av vad som händer. Av någon anledning så spelar det ingen roll hur många gånger jag sett en tv-serie, tycker jag den är bra så är den alltid intressant, detta gäller inte romantiska komedier (om inte nån JÄTTEsnygg är med).
En del kanske tänker att jag borde slå på tv:n och somna till den, men detta är precis lika lurigt som barnfilmer. HELT plötsligt kan man utan någon som helst förvarning vakna upp ur sömnen, och har fan ingen aning om vad som är på tv:n. Detta misstaget gjorde jag för x antal år sedan då jag somnade framför någon random serie men vaknade till; THE BLAIRWITCH PROJECT! Denna satans jävla film som förstört min relation till naturen och som gjorde så jag fick för mig att min dåvarande partner var the blairwitch och skulle döda mig. Ja, nu var det ju inte ens blairwitch som gjorde det (eller hur det nu var...jag blundade), men det är inte rationellt tänk detta (nähä).
Helst av allt så önskar jag att varje kväll var som den gången jag blev hög på min insomningstablett, det resulterade nämligen i hallucinationer. "Usch vad läskigt!" tänker ni nu, men nej, det var faktiskt helt fantastiskt. Vid min sovlampa på byrån så började det växa ut magic mushrooms ur väggen, jag gick fram och smekte dem, Bastian låg i sängen och förvandlades till en noshörning...allt detta medan jag var lugn som en filbunke. Värsta Tim Burton-showen in the house. Några gånger har jag haft långa monologer för Frida, sen mitt i allt så börjar hennes ansikte förändras, lite som om det blev warp:at. Dock är man så avslappnad så ingenting gör liksom något, och just den känslan söker jag hela tiden.
Nu tittar jag igenom Sugar Rush igen (säkert kort), har ni inte sett den så gör det på en gång - så sjukt jävla mysig, rolig och fin brittisk tv-serie. Hon det handlar om påminner väldigt mycket om Lindsay Lohan in her glory days, men det är bara ett plus, people. God natt.

MY FAVOURITE TV-LESBIAN IS BACK

2010-02-11T22:37:00.005+01:00

Skins har dragit igång igen, halleluja! Second generation = det bästa gänget. Förutom att Skins har det bästa soundtracket ever till en tv-serie, så har de också Lily Loveless...(vilket jävla namn!)

SÅ SJUKT JÄVLA HET!

NINTENDO GAME WATCH: SUPER MARIO WORLD

2010-02-10T17:53:00.002+01:00

GE MIG!

NINTENDO GAME WATCH: SUPER MARIO BROS. 3

2010-02-10T17:42:00.004+01:00

Efter att ha försökt med Calvin Klein, Casio, Axcent, D&G och Triwa har jag slutligen insett att det enda rätta för mig är min Nintendo Game Watch: Super Mario Bros. 3 som jag fick i julklapp 1990. Denna plastklocka är alltså 20 år gammal. Jag har vårdat den ömt kan man säga...

ELLI A.K.A. ANNELIE

2010-02-10T16:43:00.003+01:00

Tycker att alla ska ringa till Elli och sjunga på Idol-Olas 'Natalie', byt dock ut 'Natalie' mot 'Annelie'.

"AAANNEEELIIIIEEEE, AAAAANNEEELIIIIEEEE!!"

WOULD YOU LIKE SOMETHING TO NIBBLE ON?

2010-02-09T16:23:00.007+01:00

Eftersom jag är lite nostalgisk med gamla Carola-klipp (undrar hur många inlägg jag och Elli dedikerat till Carola by the way...), så tänkte jag dra upp ett annat ämne som fascinerat och glatt mig (och andra); Ellis kroppsfobier. Den som det talats mest om är hennes problem med blod, dock ej hennes eget mensblod (bäst att klargöra detta igen, jag kommer aldrig ledsna). Om jag var vampyr skulle hon vara mitt första offer, att se henne nära andras halspulsåder i en evighet vore ju underhållning för att stå ut i en evighet.
Mitt andra alternativ är att om jag var en galen mordisk kannibal a la Hannibal Lecter, så skulle jag tvinga Elli att stycka en människokropp, samt att äta hennes hälsenor och halsmandlar medan hon tittade på. Would you like something to nibble on?
Det tredje alternativet, som kanske är mest troligt (dock inte särskilt), är att hon skulle drabbas av kronisk insomni. Elli älskar, som vi alla vet, att sova. Det finns en italiensk-fransk släkt som drabbas av en ärftlig nekros (sjuklig celldöd) i thalamus (sömngeneratorn i hjärnan). Att det inte är särskilt troligt att hon skulle drabbas av detta är för att; 1. den endast drabbar männen i släkten 2. Elli tillhör inte denna unika italienska-franska släkt. De kan dock leva upp till sju år utan sömn. SJU ÅR! Tänk er en Elli som inte sovit på fem år, skulle vilja se hennes interagera med Finger då en måndag. Det kan bara sluta på ett sätt, att Elli blir galen, vilket resulterar i mentalsjukhus och att hon slutligen börjar klä ut sig till clown och mördar allt som kommer i hennes väg med diverse skjutvapen. Frågan är; vem kommer bli hennes sidekick?

TWITTER.COM/ANNIKA_LANTZ

2010-02-09T16:02:00.002+01:00

"Vi håller på att glida ifrån varandra."
"Har ni provat köttlim?"

KEEP ON WALKING

2010-02-09T15:51:00.002+01:00

Salem Al Fakir - Keep On Walking
Uploaded by goleo. - Videos of the latest science discoveries and tech.
Gillar när låtar är med som man faktiskt skulle gilla utanför schlagern också. Like this one. LOVES IT!

ÅH CAROLA

2010-02-09T15:37:00.002+01:00

Åh, tänk hur hennes röst var en gång. Kläderna kan man dock finna hos Monki.

Se texten ovan. Denna outfit hittas nog enklast på t.ex. Slick eller Högkvarteret.

Det bästa uppträdandet i ESC ever. Så enkelt visuellt vackert. Kontakta Lars Wallin för tygprover.

FACEBOOK NYA GUI

2010-02-09T14:55:00.002+01:00

Jag förstår att klagomålen angående Facebooks nya interface handlar om människans negativa inställning till förändringar, för användarvänligheten har aldrig varit bättre. Numera är det smarta, logiska lösningar vilket inte skapar samma virrvarr som tidigare versioner. Jag skulle vilja säga att det är mer "diskret uppenbart". Fråga mig inte vad jag menar, jag är bara rörd över detta nya vackra GUI.

VERONICA DECIDES TO DIE

2010-02-02T20:47:00.002+01:00

'BACKSEAT' AT P3 GULD

2010-01-28T23:48:00.002+01:00

Salem Al Fakirs musikalitet har väl ingen tvivlat på, men att han skulle göra en sådan här najs åttiotals-dänga med Robyn trodde jag då verkligen inte.

PURE PERFECTION

2010-01-21T23:30:00.004+01:00

Olivia Palermo ('The City') må vara en brat-tjej = not my type, men den här outfiten är det snyggaste jag sett. Svart/vitt/silver - GE MIG! Those shoes! Kavajen! Leggings! Åh, allt! Detta är perfektion, people. Skulle kunna döda för skorna, jag har nämligen en faiblesse för silver-skor. God knows why.

LÅT DET DÖ

2010-01-21T00:35:00.004+01:00

Jag är så överväldigande överraskad att det är en kvinnlig version av Lars Winnerbäck som är det "nya jääättefiiina som aaalla gillar" - eller inte. Melissa 'du-tråkar-ut-mig-till-döds' Horn är den som senast nått massorna att älska. Hur kan man böla till 'Lät du henne komma närmre'?! (är detta samma människor som bölar/bölade till 'Utan dina andetag'?)
Jag blir så deprimerad att jag orkar inte ens fortsätta skriva om detta. Jag ska rena mina besudlade öron med Anna Järvinen, du må vara uppskattad men inte ens i närheten så mycket som du förtjänar.

I'M IN A NEW YORK STATE OF MIND

2010-01-19T18:55:00.000+01:00

PRINT ON A T-SHIRT?

2010-01-14T19:02:00.001+01:00

"Ta mig inte på för stort allvar jag är för kompleserad för det!"

I'M KIDDÄÄÄÄÄÄÄÄNG

2010-01-14T14:56:00.002+01:00

Jag älskar Sarah Michelle Prinzes (f d Gellar) 'Ellen DeGeneres-humor' i Sex and the City. L.A.-avsnitten i säsong tre är underbara, the huuuuumor! Säsong tre kan för övrigt vara den bästa.

RUN TO THE HILLS

2010-01-13T13:21:00.002+01:00

Min DJ-granne har haft ett par hårdrocksveckor, as we speak vrålar hon med i 'Run to the hills'. Jag dööör! Bastian belönade henne med att poo:a nedanför hennes uteplats. Diskret som vanligt.

YOU GO GRRRL

2010-01-13T12:10:00.003+01:00

Vill bara meddela att jag är väldigt stolt över Jennyfääär som har tagit mänskligheten tvåhundra steg framåt.

I MIN MYSIGA ETTA PÅ SÖDER

2010-01-13T11:27:00.001+01:00

YES I LIKE PINA COLADAS

2010-01-12T10:54:00.001+01:00

Fååår deeeen iiiiinte uuuur miiiiitt huuuuvuuuuud!

STÖT PÅ MIG TACK

2010-01-12T00:55:00.007+01:00

Varför har ingen informerat mig om att Kristen Bell är med i Heroes?! Och heter Elle! Hur PORRIGT är inte det? Och att hon kontrollerar elektricitet! Jag ÄLSKAR Kristen Bell! Hon kan kicka Hayden Panettieres ÄSS! Det har verkligen varit lycka nu när jag varit sjuk och Frida har kollat på Veronica Mars medan jag legat "däckad", har SÅ lidit av att se om den serien. Blir dock irriterad när Frida säger negativa saker om Miss Bell, finns fan inget att anmärka på. Hur jag nu ska palla att titta på Heroes vettifan, får undersöka hur många avsnitt hon är med i (för att se om det är värt det). Om vi ska se till min typ av serie- och filmsmak så borde jag älska Heroes, men jag gör det verkligen inte. So...boring. So...True Blood-boring.

(Hon är också Gossip Girl-rösten! Thank god att jag slipper se den serien bara för att...).

VARNING FÖR PORNOGRAFISKT INNEHÅLL

2010-01-07T14:24:00.001+01:00

CONVERSE WOOLRICH

2010-01-05T15:26:00.002+01:00

Nya Chuckies. Halva priset - wihoo! Nu ska jag impregnera dem, de små liven är i ull.

THE LOG LADY

2010-01-04T00:56:00.003+01:00

Jag har gjort ett Twin Peaks-test. Min hjärna söker sig omedvetet till allt som har med Twin Peaks att göra efter mitt och Fridas maraton. Jag är tydligen The Log Lady.

'Everyone may think that you are completely insane but you are just misunderstood. You can see everything that is going on very clearly (albeit through a psychic connection with a log) and all you want to do is help and speak with the fixtures of the forest. You are a great person.'

OH GOD I WISH

2010-01-03T23:40:00.004+01:00

Does Kristen Bell love the ladies?

CAN YOU FLY?

2010-01-03T20:56:00.005+01:00

När man får reda på vem som är Coco Sumners far så faller alla bitar på plats. Hon låter som honom; Sting. Tror det var denna låt jag hörde när jag var på Roxy/Momma-festen och jag inte för allt i världen kunde komma på vilken Robyn-låt det var. Well, det förklaras ju med att det är ingen true Robyn, but I like it anyway. Tycker deras dialog mot slutet av låten är väldigt charmig.

CHANGE OF HEART (RAKAMONIE REMIX)

2010-01-03T20:49:00.002+01:00

Robyns första remix är bloody fantastic. Svårt att misslyckas med det grundmaterialet kan tyckas, för El Perro Del Mar är ljuvlig. Hennes cover på Lou Reeds 'Heavenly Arms' är ack så vacker.

EMPIRE STATE OF MIND PART II

2010-01-03T20:04:00.003+01:00

Jay-Z borde hålla tassarna borta från Rihanna ('Umbrella') och Alicia Keys, allting låter så mycket bättre utan honom. Tyst inblandning, tack.

AND YOU...

2009-11-25T12:41:00.000+01:00

ALL I WANT FOR CHRISTMAS IS YOU

2009-11-25T12:38:00.001+01:00

ÄR DET LÄTT SÅ ÄR DET RÄTT

2009-11-25T01:59:00.009+01:00

Ge mig mars/april 2009 i en vecka. Ååååh, blir alldeles pirrig. Lyssnar på Agnes 'Love, Love, Love' och tänker tillbaka. ÅÅÅÅÅÅÅÅÅH! Jag döööööööör! Det var (är) så himla fint. För bra för att vara sant om det inte hade visat sig att det...är sant. "Plötsligt så händer det". Herregud vad jag fånler nu. Tänker på dig, älskling. Jag är så kär i dig. Tänkte bara informera utifall nån missat det. Jenny, håll käften.

SKOGSTROLL ELLER OSTRON

2009-11-25T01:42:00.006+01:00

Under Pride i somras så träffade jag en gammal vän till Frida. Hon sa till mig att jag ser ut som ett "sött skogstroll". Detta var tydligen en komplimang, jag var/är dock skeptisk. När jag berättade detta för Elli så blir det lite fel i kommunikationen och hon bah: "sa hon att du såg ut som ett dött ostron?".

Ja, verkligen. Hon insinuerade att jag ser ut som en gigantisk snorkråka.

TOO MUCH INFORMATION

2009-11-24T15:39:00.002+01:00

En dam i huset är typ världens läskigaste ever. Hon är så överdrivet trevlig och glad mot alla att man blir misstänksam. Idag så bad hon om ursäkt tre gånger för att hon bokade tvätt-tid före mig. Sist vi pratades vid så berättade hon om sin hjärntumör efter ca en minut, sedan bad hon om ursäkt för att hon gjorde det och för att hon uppehöll mig. Sedan skrattar hon nervöst mellan varje mening och ler så hennes ögon blir som små streck i fejan. Idag fick jag också mer information än önskat...
"Jag måste tvätta imorgon för annars har jag inga trosor att ha på mig, de räcker endast tills imorgon".

Jaaahaaa? Tacka vet jag surtanter som blänger på en.

PUNKT SJU

2009-11-23T22:39:00.004+01:00

7. Jag har blivit de tre F:n, och det har inget med Frida att göra, utan; ful, fet och finnig. Varför kunde jag inte uppskatta tiden då jag faktiskt var snygg? Jennys fel. Kommer dock aldrig bli nöjd känns det som. Ge mig ett presentkort hos Michael Jacksons plastikkirurg så kan jag få det överstökat. Hello monsterface.

SAKNAR DIG SMOOTHIE

2009-11-23T22:22:00.008+01:00

Panik! Känner mig så jävla vanlig. Vill hänga med Lena. Ska bli så trevligt att uppleva juldagen igen med äcklig mat och dyngisfylla. Förhoppningsvis utan en mycket arg Lena som skäller på mig två på natten när vi sitter på McDonalds för att jag inte är lika arg som henne över Borlänges icke-existerande utveckling (skäll på Frida istället). Jag önskar också att människan skaffat sig en vinterjacka så jag slipper försöka stänga hennes höstjacka och få en blick för att jag "förstör" den redan förstörda dragkedjan. Sen vill jag lifta igen, det var roligt. Trodde vi skulle dö. Dock vill jag inte bära klänning eller lyckas vräka ur mig dessa hemska kommentarer som jag uppenbarligen inte kan styra. "Vad fan gör du här?!" eller "NEEEJ! Är hon med barn!? Då kommer hon bli ju förstörd och jag som ville ligga med henne!".
Det blir förfest på mitt badrumsgolv och drinkarna serveras i mammas kattglas. Jag tycker detta ska bli en tradition.

'DESTROY' BY ROBYN AND RANKIN

2009-11-23T22:11:00.001+01:00

Amen ge mig på min vägg NU!

SOME SCARY SHIT

2009-11-23T21:37:00.004+01:00

Jag har blivit som en helt annan människa det senaste året. Detta skrämmer mig, på nåt vis saknar jag "gamla jag". Detta är exemplen på förändringen:

1. Jag skulle hellre dö än att jobba inom reklamvärlden och allt som har med formgivning att göra känns lika roligt som att operera bort en hjärntumör.
2. Jag vill ha ett "vanligt liv" med acceptabelt mående. Förut drömde jag om karriär, ett liv som skulle vara i Stockholms-smeten, bygga upp ett eget företag inom all form av formgivning, definitivt INGA barn...nu vill jag helt plötsligt ha familj, insett att mitt-i-smeten kanske inte är något för mig, fortfarande bygga upp ett företag men inte med samma mål som innan, göra något jag älskar (vad det nu är nuförtiden).
3. Bli av med mitt aspartam-beroende men inte återgå till socker. Jag tror detta har gjort mig dum i huvudet (meningslös punkt men för mig är det mycket *host*).
4. Jag är inte smart längre. Jag kommer inte ihåg någonting (mitt minne var excellent förut), jag minns inte ens ord, kan knappt bilda meningar känns det som. Vet inte om det har med kraschen att göra eller att jag inte blir stimulerad intellektuellt längre. Hur som helst är det skrämmande, inser att jag börjar bli lika flummig som mamma. Seriöst, jag borde börja jobba på Samhall.
5. Har inga drömmar längre så jag känner mig officiellt misslyckad.
6. Gillar hundar så länge de inte luktar illa eller dregglar (jätteviktig förändring i livet, absolut).
7. Disträ som få. Värre än Lena.

Detta är sex punkter av minst tjugo. Resten minns jag inte och gjorde jag det skulle jag ändå inte kunna skriva ner dem.

JAG ÄLSKAR DIG SISSELA KYLE

2009-11-20T12:01:00.002+01:00

Artikel i Aftonbladet.

HELVETET HAR FRUSIT TILL IS

2009-11-17T02:00:00.004+01:00

Min pappa hade frågat min mamma om hon skulle bli glad om de skaffade en chihuahua. De hade ringt på en i söndags men han var tyvärr redan såld. Helvetet har frusit till is. Bastian har charmat pappa (som finner hundar och katter lika trevliga som kloakråttor) så han också vill ha en chihuahua. De som först var så negativa när jag berättade att jag ville ha en. Jag sa att jag kunde hjälpa dem men då började mamma prata om att det inte var så bråttom utan att de skulle prioritera att ta hand om Bastian när jag och Frida åker bort. Jag informerade henne om att det inte händer och kommer inte hända särskilt ofta, då propsade hon på att vi BORDE åka bort. Sedan börjar hon manipulera mig om att jag ska tröttna på Bastian så de ska få ta hand om honom. De verkar ha förträngt att Bastian är Fridas hund också. Börjar misstänka att de kommer försöka "undanröja" oss för att komma åt Baby B. Vet inte om jag vågar åka upp dit i jul och har jag inte Frida och Bastian med mig är jag väl inte välkommen heller.

FRIDAY THE 13TH

2009-11-17T01:38:00.006+01:00

I fredags så var det ju fredagen den 13:e. Jag spenderade en väldigt trevlig kväll hos Stina och Lotta där jag fick en fantastisk middag och trevligt Idol-häng med 1,5 kg godis som jag tvingade Elli att köpa. Det trevliga fick ett abrupt slut när jag och Elli står och väntar på tunnelbanan och hon börjar prata om hur jag ska bli mördad eftersom det är fredagen den 13:e och det inte har hänt oss NÅNTING. Jag som då återigen har blivit mörkrädd from hell och har varenda lampa i lägenheten tänd när jag ska sova uppskattade inte riktigt hennes skrämselförsök som funkade mer än väl. Sedan står jag då och väntar på 53:an uppe vid Katarinavägen och det är värsta mysko gubben som stirrar på mig. När jag klivit av bussen hemma vid mig så gör gubben detsamma och fortsätter stirra på mig. Jag drabbas av "jag vill inte bli torterad till döds"-panik och ringer Elli. Gubben kollar bakåt hela tiden på mig medan jag står på vägen darrandes och berättar viskandes situationen för Elli. Sakta började jag gå genom parken och gubben sneglar bakåt då och då tills han försvinner vid huset bredvid mitt. Jag tar tillfället i akt och kutar till min port. I vårt hus använder man brickor istället för portkod, och de där få sekunderna innan det lyser grön lampa och man kan gå in känns ibland som en evighet. Detta var ett sådant tillfälle. Till slut kommer jag i alla fall in i lägenheten, tänder alla lampor, drar ner persiennerna och försöker lugna mig. Jag ser ett skräckscenario framför mig då han lyckats ta reda på vart jag bor och smyger ute på min uteplats. När jag kommer ut från badrummet efter att ha avklarat kvällshygienen så ser jag en jävla pälsänger vid min spegel som står lutad mot väggen. Jag orkar inte ens bli upprörd över detta utan tar bara ett papper och dödar jäkeln. Tröstar mig med att giftet skulle dödat den om några dagar. Givetvis måste jag kolla bakom spegeln utifall det lurade någon till, så jag flyttar den lite...Nu måste jag bara tillägga att när jag och Elli la på så sa hon att det bara är 50 minuter kvar av dagen och det borde vi klara. Well, nu var det bara 40 minuter kvar och självklart faller spegeln rätt in i garderoben och en stor spricka pryder numera ena hörnet. Låt mig citera Rudolf Andersson: "Sjuuuu års ooooolyyyyycka!".
Hoppas man kan ta det retroaktivt.

HETA BRUDAR OCH VAMPIES FÖREVER

2009-11-17T01:16:00.003+01:00

Åh, det är så jobbigt. Så fort jag ser Mariette Hansson så tänker jag på Erin Daniels och dööör. Jag hade världens crush på henne när hon var med i The L Word (Dana Fairbanks) och de har EXAKT samma ögon, flin, näsa...allt utom...hår. I ren protest slutade jag titta på serien när Dana DOG (!!!). Det är det värsta som hänt mig inom populärkulturen efter nedläggningen av Dark Angel och slutet på Buffy. Jag tittar förövrigt om hela Buffy och jag hade glömt hur jävla roligt det är. Jag fattar inte hur man kan blanda vampyrer, demoner, humor och drama på detta sätt. Det är GENIALISKT och alla som inte fattat det är fan inte värda det ändå. Blir så trött på alla som tittar på True Blood och tycker det är "jääättebra". Det är så meningslöst, har inget budskap, värdelös dialog och det enda intressanta är att det handlar om vampies. Ett ord till med den där accenten och jag kastar ut tv:n. Och den där gluggen! Jag vill pressa ihop hennes tänder med en tång. Efter en noggrann studie har jag dock konstaterat att alla som finner programmet "jääättebra" är de personer med sämst film- och tv-smak ever. *spyyyr i min mun*

LOVE OF MY LIFE

2009-11-16T12:45:00.004+01:00

Jag har en tjej som ringer mig bara för att berätta att hon älskar mig. Jag har funnit himmelriket. Jag är beredd att göra vad som helst för att stanna här, vilket nästan gör så jag överväger att flytta till Enköping* för att visa min kärlek. Nästan.

* Om tjugo år.

SOMETIMES A HAMMER HITS ME SOMETIMES IT'S FINE SOMETIMES I LOSE MYSELF FORGET THAT I'M ALIVE

2009-11-14T00:55:00.003+01:00

Jag har ett nytt livsmotto: känner jag något ska jag göra precis tvärtom. Känslor är inte förnuft, det är flyktigt och inte en absolut sanning. Särskilt inte när man har ett negativt filter som gärna gör att man tolkar allt så dåligt det bara går. Verklighetsuppfattningen ska inte baseras på känslor, utan på ett aktivt val att försöka tänka rationellt. Alla vill mig inte illa - vad jag vet så vill ingen det...eller ja, inte över tio människor i alla fall. Jag har tänkt på det där, alla jag tycker illa om önskar jag inget dåligt. Gör väl inte mig lyckligare om någon annan lider. Kanske lite ibland, men det är lika flyktigt som vilken känsla som helst.

COME GIVE ME LÖÖÖV

2009-11-12T20:54:00.004+01:00

Vill vara med Fridis och Baby B. Förever and ever.

YOUR SORRY EYES COULD CUT THROUGH BONE IT MAKE IT HARD TO LEAVE YOU ALONE LEAVE YOU HERE WEARING YOUR WOUNDS

2009-11-12T20:51:00.004+01:00

ÄLSKA TUVA NOVOTNY

2009-11-06T15:11:00.002+01:00

i need someone who's good someone who's true someone who's nice
i need someone like you

UNGA MÖDRAR

2009-10-29T10:40:00.003+01:00

Mitt favoritprogram numera är "Unga Mödrar" på Kanal 5. Där snackar vi white trash. DANSK white trash. Det gör mig så lycklig för hur det än är så är jag inte dem. Jag är inte 14 år, fet och med åsikten att "man ska inte göra abort bara för ett barn inte passar in i ens liv" utan av åsikten "passar inte barnet in i ens liv så är det ens plikt att göra abort". Förstår inte att om man är så kristen varför man låter sig bli påknullad utan kondom vid 14 års ålder, känns som en jävla dubbelmoral. Hoppas du adopterar bort ungen så den får ett bättre levnadsöde, själviska snorunge.

SILENT ALL THIS YEARS

2009-10-29T00:41:00.002+01:00

i hear my voice
and it's been here
silent all these years
i've been here
silent all these years

DJ DÖDEN

2009-10-28T23:48:00.003+01:00

Jag älskar min granne. Hon brukar DJ:a för mig en-två gånger i veckan. Under dagarna så antar jag att hon tror att ingen är hemma och därför ökar ljudnivån "litegrann". Hennes mest återkommande låtar är Beyonce - Halo, diverse Håkan Hellström och givetvis Kents "Utan dina andetag". Överväger att ringa störningsjouren innan jag blir mer nedstämd. När jag känner mig riktigt dramatisk fantiserar jag om att sprätta upp handlederna, skriva "Utan dina andetag" på väggen med mitt blod och sätta den på repeat. Det är den känslan som låten framkallar hos mig och som konstnärssjäl så känner jag ett behov av att uttrycka mig.

HEN

2009-10-28T23:32:00.005+01:00

Elli håller ju på med att skriva "nöjd tjej", "trött tjej" osv. Varför kan man ju fråga sig. Jag tycker dock att detta inte är politiskt korrekt, utan kräver att hon numera ska skriva "nöjd hen", "trött hen" etc etc för att stödja dem som vill ta människoutvecklingen ett steg längre. Eller så får hon sluta skriva det, också ett alternativ.

PEPSI MAX DETOX

2009-10-28T23:27:00.002+01:00

Idag har jag endast druckit två klunkar Pepsi Max. Nu är det detox for real.
Det betyder alltså att jag dricker kaffe och mineralvatten istället.

WONDER WHY...

2009-10-28T22:48:00.004+01:00

Jag läste en kompis blogg (som jag pluggade reklam med på högskolan), han var med i radio idag för att tala om hur det är att vara reklamare. Reklamare har väldigt låg status tydligen (vilket jag förstår, de flesta är svin eller horor). De enda som har lägre status är pr-konsulter och militärer. HAHAHA! Snacka om meant to be.

SHE'S A MANEATER

2009-10-26T23:08:00.001+01:00

"DÄ VORE LIKSOM NÅT ATT BÄRA MÄ SIG HÄM DÄ"

2009-10-26T22:58:00.001+01:00

DRÖMMEN OM HERRÖN

2009-10-26T22:30:00.003+01:00

Jag och Fridis hade special night and day i lördags. Vi lämnade Bastian hos Elli för en liten sleep over och hade hela lördagen + natten för oss själva. Detta var främst för att vi skulle se Killinggängets "Drömmen om Herrön" på Dramaten. Ja, vad ska man säga...de har ju inte blivit mindre störda med åren. Den var faktiskt bra. Hade läst recensioner och det var ju delade meningar, men verkligen sevärd. Jag älskar Johan Rheborg. Det är så fint att han alltid till slut börjar prata lite med Farbror Barbro-rösten. Hela hans uppenbarelse är så fantastisk, som när han är dramatisk och förklarar att han "aldrig varit så nära på att ta sitt liv som han är nu". Bara hans sätt att säga det och röra sig är så sjukt komiskt. Nog för att jag var typ den enda som skrattade, men det kändes lite som att jag och Frida skrattade när ingen annan gjorde det (kanske har att göra med att vi druckit lite alkohol innan, Frida satt och stank sprit).
Jag skulle göra vad som helst för att färdas bakåt i tiden för att se deras show på Berns som de gjorde på nittiotalet. Den är det roligaste i svensk humorhistoria tror jag.
"Kaaaaatriiiiiiiiin! Schluta suuug i ströten nööö!"

DET STÖRSTA SOM HÄNT MIG HITTILLS I LIVET

2009-10-26T22:24:00.005+01:00

Jag går utanför Nacka sjukhus, överlycklig över att ha funnit ett vettigt café i Ektorps centrum, dricker min soyacappuccino och helt plötsligt väcks jag ur min egen lilla värld. En brunbränd människa i orange dunjacka passerar mig och låt mig citera Mona i "Livet är en schlager";

"CAAAAAAAROOOOOLA! CAAAAROOOOOLA!"

Jag fick lov att informera Elli om detta på en gång eftersom vi till och med haft en biljakt för att få tag på henne (som visade sig vara en utländsk man).
Detta visade sig dock vara Carola-veckan som jag väljer att kalla det för efter mitt och Fridas besök på Dramaten så gick vi förbi och hejade på Anna som spelade på Torget. Typ en timme efter vi lämnat stället så får jag ett sms; "Carola är här!".
Buuuuut why?
Inte för att jag vet vad jag skulle säga men det hade nog löst sig efter lite mer Bailey's on the rocks. Egentligen så vill jag mest att hon ska signera min gamla LP så jag kan ha den på väggen eftersom min och Ellis idé om fototapet känns lite over the top. Lite psycho så att säga.

"FRUKT ÄR NYTTIGT"

2009-10-26T16:49:00.002+01:00

Människor som anser att man kan äta hur mycket frukt som helst gör mig provocerad. Nej, om du tänker gå ner i vikt så kan du INTE göra det. Ät tre frukter om dagen och håll käften.

FITTA OCH HANS JÄVLA MORSA

2009-10-26T10:36:00.005+01:00

Jag läser i tidningen att mina ovanor kan förlänga mitt liv. Jag citerar:

"Är du slö, svär så det osar och dricker för mycket läsk? Dina ovanor har flera positiva hälsoeffekter. Det har den engelska tidningen Daily Mail som listat ovanorna som forskningen bevisat kan få dig att må bättre. Bland annat konstateras att ilska kan vara bra för ditt blodtryck eftersom det frigör stresshormon i kroppen. Svordomar lindrar smärta eftersom smärttröskeln höjs när man svär. Slöhet förlänger ditt liv, du sparar ju på energi. Och den som undviker hushållsarbete lider en minskad risk för att drabbas av allergier. Läskdrickaren då? Jo, det finns faktiskt forskning som visar att de lider minskad risk för att drabbas av demens."

Det med ilska känns ju logiskt, och kan förklara att jag faktiskt har lågt blodtryck. Det enda som krävs är att jag blir slö och slutar städa, diska, tvätta och vara maniskt pedantisk. Det kommer ju aldrig inträffa men jag tror mitt Pepsi Max-beroende kan väga upp det. Jag tänker bortse från alla negativa effekter ovanstående ger och enbart fokusera på det positiva. TÄNK POSITIVT!

I KNOW I WAS CARELESS AND DISTANT WAS I AFRAID OF MY OWN FAULTS

2009-10-22T23:05:00.003+02:00

Vill bara informera er om att MaryJet's (Mariette Hansson) låt Without Grace är väldigt, väldigt bra. Finns på Spotify.

BUFFY THE VAMPIRE SLAYER-BOK

2009-10-22T22:46:00.003+02:00

Elli har tydligen för typ två år sedan införskaffat en Buffy-bok som var meningen att jag skulle få som inflyttningspresent när jag flyttade till Sickla. Den har alltså legat i två år trots att jag varit hemma hos henne både på Ringvägen och Hornsgatan. I somras hade hon tydligen börjat läsa den och funnit den underhållande. Det hela upptäcktes när Anna såg den vid Ellis säng och ovanstående text är förklaringen till varför den låg där. Jag tror inte ett skit på detta, Elli, du införskaffade den för att onna till Sarah Michelle Gellar.

I CAN'T CHANGE

2009-10-22T01:21:00.004+02:00

Det jag tycker är jobbigt med mina "problem" är att det känns som att de glöms av ibland. Att allting som är så självklart och lätt för andra inte är det för mig. Jag glömmer ärligt talat av hur man gör saker, särskilt när jag inte får göra det på "mitt sätt". Detta gör mig oerhört frustrerad eftersom jag är rädd för att bli tagen för "dum i huvudet" (när jag vet att så inte är fallet). Jag drar mig undan, vill inte ta plats, tycker det är obehagligt när människor tittar på när jag utför handlingen. Vilket säkert kan medföra tankar om att jag är lat, grinig eller ohjälpsam när det enbart handlar om att jag inte vågar hjälpa till för jag vill inte bli tillrättavisad över saker, som oftast inte spelar någon roll, för att logiken i den specifika handlingen troligtvis inte är samma för mig som för de flesta andra. Det måste liksom undersökas, låta mig hitta mitt sätt vilket i vissa fall kräver längre tid (vilket jag då ofta får höra att jag är långsam, men det grundar sig oftast i prestationsångest eftersom jag är perfektionist). Jag hatar den där jävla blicken man får, kommentarerna...allt. Det har gått för långt, vågar knappt bära en kartong för att man gör det på "fel sätt". Vill bara vara ifred så jag slipper detta. Det har dessvärre blivit lättare att att använda ilska och irritation som försvarsmekanism än att faktiskt finna någon bra lösning på problemet. Ska jag trycka en t-shirt? Vågar inte ens tänka mig hur det kommer vara om jag får kids och får någon kommentar om hur jag byter blöja...ska fan trycka bajsblöjan i fejan på människan. Silence is golden.

KIDS

2009-10-22T00:58:00.002+02:00

Idag träffade jag Fia - sis'. Hon är knocked up och ska föda i februari. Här snackar vi vacker graviditet, hon är sån som skulle kunna ta vackra smakfulla nakenbilder och hänga på väggen. När jag inte kunde bli mer avundsjuk så berättar hon att hennes cravings är "frukt". Herregud, här hade man väntat sig de mest bisarra frosserier sen får man höra "frukt". Eller just ja, hon hade varit sugen på de där starka ostbågarna i några dagar. Kärring. Själv kommer man se ut som ett köttberg, därför blir det inget grodyngel i livmodern för mig. Beror också på att jag ej vill få framfall, spräckt fitta/röv och 40 kilos övervikt. Kan adoptera några kräk eller så får Frida trycka ut dem. Jag har en liten idé om att andra ungen kan vi placera mitt ägg i henne så får vi en av varje. Vet dock inte om jag vill föra mina gener vidare men känner ett visst ansvar gentemot samefolket, nog för att Frida är same också...okej, jag vill se om det blir Satans unge. Jag erkänner. Överväger också att betala Jenny för att vara surrogatmorsa, vill se henne vaggandes längst Hornsgatan muttrandes med en cigg i mungipan så barnet får diverse störningar. Jag lovar att förse dig med Brago-kex dagligen.

NOTE TO SELF (ANNARS GLÖMMER JAG AV DET)

2009-10-21T17:29:00.005+02:00

FILM
The Fourth Kind
2012
500 days of summer
Paranormal Activity

TV-SERIER
Dead Set
X-Files (igen *löööv* ge mig boxen NU!)

"FAMILJELYCKA"

2009-10-21T16:56:00.003+02:00

Förra veckan när jag var på Nacka sjukhus och väntade i receptionen lyckades jag givetvis fånga en kvinnas uppmärksamhet som inte hade alla getter hemma. Kände igen henne på en gång för hon brukade hälsa på när jag jobbade i Forum Nacka. Hur som helst, det var en bebis skrik som ljöd genom lokalen, och hon frågade mig; "är det ditt barn?". (tänk er en drogad, släpig, gäll röst - nej, Jenny, jag låter inte så)
Ja, jag har lämnat ungen nånstans och står här själv, mycket troligt, tänkte jag. Jag log och sa "nej, jag är lite för ung för det än känner jag"
"Hur gammal är du då?"
"24"
"Ja, då hade jag redan barn" (herregud, stackars barn!)
"Det var ju lite annorlunda förr i tiden..."
"Ja, på 60- och 70-talet. Men om du träffar den rätta då?"
"Det har jag redan"
"Men vill ni inte uppleva familjelyckan?"
"Vi har en chihuahua, mycket bättre enligt mig"
Då fnös hon åt mig och gick. Jamen tack snälla. Crazy motherfucker.

HAR DU EN HEMLIG BLOGG ÄLSKLING?

2009-10-16T00:14:00.002+02:00

CLOSE MY EYES

2009-10-15T19:20:00.003+02:00

guardian angel, i sail away on an ocean with you by my side orange clouds roll by they burn into your image and you're still alive

LOVE WILL NEVER DO WITHOUT YOU

2009-10-15T00:09:00.010+02:00

F,

2009-10-14T22:22:00.002+02:00

you're the core of my heart
you belong in my arms